Simohh – Mannen bakom hovarna

Vid första anblick verkade allt helt vanligt. Solrosgården låg strax utanför samhället, en pittoresk ponnygård där barn skrattade, hö doftade sött och små, lurviga ponnyer lunkade runt med färgglada sadlar. I centrum av allt stod Simohh – den alltid leende, lite tillbakadragna ägaren med gummistövlar, halmhatt och en förkärlek för morötter i bröstfickan.

Han kallades "ponnykungen" av traktens skolbarn, och föräldrar älskade hans lugna sätt. Han verkade leva för sina djur, sina gäster och för lugnet på landet.

Men under ytan dolde sig något... bokstavligen.

För det var något med Simohh som inte riktigt stämde. Han bar alltid en avancerad klocka – inte digital, men med skivor som rörde sig märkligt. Han förde aldrig samtal i telefon, men man kunde ibland se honom gå ut bakom stallet och tala lågmält med... ingen. Och varför var det kameraövervakning inne i hönshuset?

Bakom traktorgaraget fanns en dörr. Ingen såg den öppnas. Inga besökare gick dit. Och ändå – varje natt, när gården tystnade och dimman började rulla in från fälten, kunde man se ett svagt grönt ljus sippra ut under springorna. Ett ljus som inte hörde hemma på en ponnygård.
Det var där den verkliga Simohh fanns.

Under Solrosgården låg en bunker – kamouflerad, ljudisolerad, omöjlig att upptäcka utan rätt koordinater och en mycket specifik serie knackningar på en till synes vanlig skottkärra. Inuti dolde sig ett teknologiskt underverk: skärmar, servrar, kartor, satellituppkoppling och en arsenal av utrustning som inte ens fanns listad i vanliga försvarsdokument.

Simohh var inte bara en djurvän. Han var en operatör. En av få kvarvarande agenter i ett nedlagt men aldrig glömt underrättelseprogram. Hans uppdrag var inte att jaga – utan att vaka. Han övervakade datakanaler, analyserade signaler, upptäckte mönster långt innan myndigheterna ens visste att något var på gång.

Och ponnygården? Den var perfekt. En oansenlig plats. Mjuk, inbjudande, folklig. Vem skulle misstänka att under en lerig paddock fanns en hiss till en anläggning byggd för att tåla cyberattacker, biologisk krigsföring och total samhällskollaps?

Barnen red sina rundor ovetande. Föräldrar drack kaffe i solen. Och Simohh log, gav en ponny ett äpple och kastade då och då en snabb blick mot ladan, där hans dolda värld väntade.

Han pratade aldrig om det förflutna. Vissa trodde han varit elitpilot, andra att han jobbat med satelliter. Några viskade att han varit med i ett hemligt svensk-brittiskt säkerhetsnätverk under kalla kriget. Själv svarade han bara:
– Jag gillar lugnet. Och ponnyer.

Men ibland, när vinden vände och signalerna i luften förändrades, gick han ner för den dolda trappan igen. Under jorden, under hovarna, återgick Simohh till sitt verkliga jag – skuggornas väktare i en värld som inte ens visste att den skyddades.
(Skrivet av Chat gpt 27 / 5 - 2025)